Roms krig med Karthago och Hannibal

Roms krig med Karthago och Hannibal

Appianus

Language:

Pages: 171

ISBN: 2:00072452

Format: PDF / Kindle (mobi) / ePub


Detta är den rafflande berättelsen om fältherren Hannibal från Karthago som år 218 f.Kr. marscherar med sin armé och en mängd stridselefanter från Spanien över Pyrenéerna och Alperna och väl i Italien direkt vinner två betydande segrar över romarna, bland annat slaget vid Cannae.

Romarna var minst sagt skakade. Hannibal kom att behärska Syditalien under drygt 15 år, men misslyckades med att framtvinga Roms fall. Han och hans armé besegrades slutgiltigt i Nordafrika 202 f.Kr., och Hannibal flydde och begick senare självmord. Huvudstaden utplånades 146 f.Kr. efter att den romerske statsmannen Cato d.ä. länge upprepat att: "För övrigt anser jag att Karthago ska förstöras."

Konflikten mellan Rom och Karthago brukar kallas för de puniska krigen och slutade med att Romarriket fick herraväldet över Medelhavsområdet.

Roms krig med Karthago och Hannibal handlar inte bara om stora slag och magnifika fältherrar utan också om det dagliga livet i en lite lätt uttråkad armé som röjer runt i fiendeland.

A Brief History of the Samurai

Unfinished Empire: The Global Expansion of Britain

Sandstorm: Libya in the Time of Revolution

Creating Wine: The Emergence of a World Industry, 1840-1914 (The Princeton Economic History of the Western World)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hannibal avseglat förlät senaten alla de folk i Italien som ställt sig på hans sida, och fattade beslut om straffrihet för alla utom för bruttierna, vilka varit Hannibals hängivna anhängare ända till slutet. Från dem tog senaten ett stort landområde, och alla vapen, om nu Hannibal lämnat några kvar. I framtiden skulle de inte få tjänstgöra i krig. De var nämligen inte längre fria, utan skulle som tjänstefolk följa konsulerna och praetorerna när dessa begav sig till sina ämbeten* ute i

att anfalla dem eftersom de var så fåtaliga. Själv följde han efter på kort avstånd som om han ville kunna komma till undsättning. När de karthagiska ryttarna därmed var omringade kom huvudstyrkan fram ur bakhållet. Och så kunde både romarna och Massinissa från var sitt håll skjuta ihjäl karthagerna med sina kastspjut, så när som på fyrahundra man som togs till fånga. Efter denna lyckade insats gick Massinissa, under sken av att vara en vän, snabbt ut för att möta Hanno som nu kom tillbaka från

elefanterna och lukten från dem. Ryttarna från Italien, vars hästar var ovana vid sådant, ställde han längst bak, beredda att rycka fram i mellanrummen så snart fotsoldaterna hejdat elefanternas första anfall. Var och en av dessa ryttare hade vid sin sida en ”väpnare” som bar med sig en mängd spjut med vilka djuren skulle hejdas. Så var Scipios rytteri ordnat. Laelius57 fick befälet över högra flygeln, och Octavius57 över vänstra. Scipio och Hannibal tog plats i centern, båda av fruktan för den

vilja, nu när deras gudlöshet har tvingat dem på knä. Man kan väl inte både råda oss att inte räkna med karthagerna emedan de numera är maktlösa, och samtidigt frukta att de är starka nog att göra uppror. Och det är lättare för oss att se till att de inte blir starka igen än att utplåna dem nu. Nu kommer de att kämpa med förtvivlans mod, men längre fram kommer vi att kunna bevaka ett folk som lever i ständig fruktan. Och de kommer att ha fullt upp med bekymmer även utan oss, ty grannfolken

Senaten i Rom hade länge varit inställd på krig och förberett sig för detta, och när man nu fick förstärkning i form av en så stark stad med ett så förträffligt läge, då ville man avslöja sin avsikt. Och så samlades senaten uppe på Capitolium*, där man hade för sed att behandla frågor om krig, och fattade beslut om krig mot karthagerna. Konsulerna skickades genast ut att leda kriget, Marcus Manilius96 som befälhavare för lanthären och Lucius Marcius Censorinus96 som amiral för flottan. Dessa hade

Download sample

Download